Omtumlande dag

Det har varit en konstig dag idag, mycket upp och mycket ner på samma gång. Jag fick en boost och det kändes hur bra som helst när jag hade avstämning med min förre detta chef som ska sluta på företaget. Hon ville lämna över lite grejer till mig, men passade på att ge mig beröm, och vilka fina ord sen! Känns nästan för genant för att skriva här faktiskt, men jag blev i vilket fall otroligt glad – lite svårt att beskriva faktiskt. Bra för självförtroendet var det iaf!

Att senare under dagen, precis innan arbetsdagens slut, få information om att det kommer ske fler neddragningar på företaget och att några till måste sluta – och att alla vi andra måste gå ner i arbetstid ett tag kom som en käftsmäll. Inte för att jag levt som i dimma och inte fattat att det är svåra tider, men att det tog ner mig från den positiva känslan jag hade. Det kom ändå lite plötsligt ändå, ger upphov till så mycket frågor. Vad gör jag i en sån här situation? Ska jag tro på bolagets överlevnad och kämpa mig kvar, eller ska jag börja se mig om utifall att?

Usch, nu vill jag bara äta middag och prata om annat… eller nej, prata om det som hänt måste jag nog göra. Ventilera.

Sucker for romance

Har precis sett klart den ”romantiska thrillern” Twilight. Eftersom jag är en riktig sucker för romantik så var det här är en film i precis min stil, den var på pricken så suggestiv som man hade kunnat hoppats på. Jag gillade den, positivt överraskad måste jag säga.

För övrigt är jag stolt flickvän då P blev promotad idag! Skulle vara så kul att se hur han är på jobbet. Ibland känns det som att man har ett jobb-alter ego, en person man är på jobbet med sina jobbkamrater och andra och att man sen går hem och är ”sig själv”. Konstigt. Eller så tänker jag bara konstigt efter denna afton av vampyrer och nästan-kyssar

Dags att komma igång (= dags för träningsvärk)

Ikväll efter jobbet körde jag ‘säsongens’ första träningspass på Friskis – skivstång. Hög tid att komma igång nu efter sommarens slappa dagar utan någon som helst träning (förutom en löprunda utanför Steninge på västkusten). Cyklar förvisso till jobbet mest varje dag vilket säkert ger lite grundkondition (det går ju typ inte att cykla lugnt när alla stressar förbi en, man trampar på som en galning omedvetet!) men nu var det dags på riktigt. Kändes i kroppen att jag inte tränat styrka på länge, helt svag i armarna – hua. Men nu ska jag få in lite rutin, var så otroligt skönt i våras när jag tränade 3-4 ggr i veckan, mådde så bra av det. Så nu är det bara att planera in träningspass och köra järnet! Måste ut och springa någon dag också, Tjejmilen hägrar om mindre än 2 veckor…

Hur kan han inte fatta?

Kom precis hem efter en, till en början, trevlig after work med ett gäng kompisar. Trots det galnaste spöregn jag sett (och tvingats gå ut i) på länge i Stockholm och en otroligt tafflig service på restaurangen var det en riktigt trevlig kväll! Tyvärr kände jag av lite magont (garanterat för att jag inte fick middag i mig förrän kl 20, alldeles för sent för min mage) och började känna mig lite trött framåt 22-snåret. Kanske inte så konstigt när man gått upp tidigt och jobbat hela veckan. Jag kände att det var ganska lagom att runda av då. P var lite sugen att gå vidare med några av de andra (som inte jobbar och ska upp tidigt nästa dag) som tänkte gå någonstans och ta några glas till. Jag tyckte att han kunde göra det, och sa det (flera gånger, så att han verkligen kunde känna att han kunde följa med utan att få dåligt samvete), men då tyckte han att nä, jag åker hem. Vad händer då? Jo, han lyckas effektivt få mig på dåligt humör och ge mig ett trist avslut på en annars trevlig kväll. Jag har tydligen ”alltid ont i magen, och blir alltid trött”. Ursäkta mig?! 1) Jag sa att han kunde gå vidare och att jag kunde åka hem själv,och menade det. 2) Jag har ont i magen ibland, tyvärr. Det är inte som att jag tycker det är kul på något sätt, och jag skulle mer än gärna vara utan det problemet. Men det verkar inte P ha någon förståelse för överhuvudtaget. 3) Vad är det för j**la anklagelse, som att jag skulle ”spela” att jag hade ont i magen och var trött så fort jag var med hans kompisar!?

Jag blir så frustrerad, och faktiskt riktigt stött när han säger sånt där. Jag hade för det första otroligt trevligt, det har jag alltid när jag träffar det gänget. För det andra hade jag längtat efter P och blev så glad (det faktiskt spratt i kroppen) när jag såg hans ansikte rakt över bordet, det fick mig att längta tills vi skulle gå hem och mysa tillsammans efteråt. Jag antar att det bara var jag som kände så…

Det värsta av allt är nog att han just i detta ögonblick säkert sitter framför tv-spelet utan att ägna en tanke åt att jag sitter här hemma frustrerad, besviken och ledsen…

Back in business

Semestern är slut för den här gången, och igår började jag jobba igen. Oftast brukar jag ha en ganska stark längtan efter att komma tillbaka (tidigare har det väl mest varit tillbaka till studierna iofs) men när jag tänkte efter i helgen kände jag mest att en vecka till hade suttit väldigt fint. Kanske för att det inte direkt svämmar över av saker att göra på jobbet, liksom innan sommaren är det lite segt på den fronten, vilket inte passar mig direkt som mår bäst av att ha att göra. Det lär ju iofs ändra sig framöver, börjar fundera på om jag tagit på mig för mycket inför hösten…svår balansgång det där. Jobba heltid, sjunga kör en kväll i veckan, ambition att träna 3-4 ggr i veckan, ansvarig för frivilliggrupp, bli mentor åt en tonåring, läsa 15+7,5 hp på distans… träffa kompisar, pojkvän, familj… Ja, det återstår att se om det går ihop (hoppas det!) Får väl se det som att jag kan samla krafterna nu helt enkelt.

För övrigt förundras jag över hur en byråchef för en viss mediebyrå kan vara så otroligt flummig, skulle bli tokig om jag hade en sån person som chef!

Hur kan man gå vidare?

Läser ett TT-telegram på DN.se om en man i Texas som efter 23 år i fängelse blivit släppt och frikänd efter att DNA visat på att han blivit oskyldigt dömd. Då och då rapporterar medierna om liknande fall, som i förbigående. Lite kortfattat får man veta att ny teknik och – skulle jag gissa, någon/några dedikerade personer som varit övertygade om den fängslades oskuld – gjort att sanningen kommit fram. Hur går man vidare efter en sån sak? Mannen i det här fallet har suttit fängslad i princip hela sitt vuxna liv, världen ser annorlunda ut nu mot vad den gjorde när han låstes in. Kan han förlåta de personer eller de omständigheter som gjorde att han blev dömd? Kan han leva ett vanligt liv i frihet efter att ha varit så begränsad under så lång tid? Komplext. Oförståeligt hur det kan hända. Hur många fler sitter oskyldigt dömda i amerikanska fängelser? Hur många oskyldiga har avrättats? Det skrämmer mig.

Sommarkväll i Stockholm är fint

Precis kommit hem efter en trevlig vinkväll med F på Mälarpaviljongen. Stockholmsnatt på sommaren är helt underbart, och så vackert nere vid vattnet – en perfekt lördagkväll! Mycket snack om allt möjligt och nyfiket tittande på alla människor runtomkring (människospaning är roligt, och Mälarpaviljongen var en riktigt bra ‘venue’ för det, där fanns alla möjliga ”typer”).

De senaste dagarna har annars spenderats med P och familj uppe i norra delarna av landet, i ödemarken vill jag nästan kalla det. Men det var mysigt, riktigt bra sommarväder och lugnt och skönt – perfekt!

Back in town…

Vaknade imorse till ljudet av regn som slog ner mot marken och åskan som mullrade, riktigt sommaroväder. På pensionatet hade de dukat upp frukosten med tända ljus, riktigt mysig känsla blev det. Sista turen på P:s och min roadtrip – vägen hem. Från dunder och regn mot soligare väder, hoppas det håller i sig imorgon! Ikväll har jag bara betalat räkningar, tvättat och annat vardagsaktigt, börjar kännas som att hösten närmar sig… men ännu har jag en vecka kvar av semestern och den ska jag njuta av ordentligt, i norra Sverige!

Mat att minnas!

Idag anlände P och jag till Kivik efter att ha återvänt till Sverige från Köpenhamn vid lunchtid. På vägen stannade vi en stund på stranden i Ystad för lite sol (dock inget bad, är för kallt – åtminstone för mig) och på några ställen utanför Kivik, bland annat ett litet keramikställe där jag köpte en väldigt fin kopp, och en strand vid ett naturreservat som var otroligt vacker, kändes knappt som att vi var i Sverige när vi stod på den lena, varma sanden och såg ut på det klarblå vattnet!

Ikväll åt vi på en av Kiviks (vad det verkar) få restauranger – Buhres Krog. Jag måste säga att det var den godaste måltid jag ätit på riktigt länge – och det säger ganska mycket med tanke på att P och jag ätit riktigt gott hela resan. Men det här var något speciellt… Egenrökta räkor med aioli till förrätt (galet gott) och varmrökt lax med primörer och färskpotatis med senapsvinägrett och pepparotscréme till huvudrätt. En cappucino på det, och måltiden var fulländad. Smakade lite av P:s också, och det var lika gott det! En krog väl värd att besöka. Otroligt god mat och väldigt bra service, och med utsikt över vattnet dessutom, kan inte vara bättre! Nu är vi på rummet på romantiska Kivik Strand, mysigt litet vandrarhem. En och annan moppe åker snabbt förbi där ute, men annars är det lugnt och tyst i ”stan” – rofyllt. Den här semestern har varit underbart härlig!

Njuter av västkusten

Första anhalt på min och P:s lilla roadtrip var västkusten, närmare bestämt Halmstad med omnejd. Ner kom vi i måndags middagstid efter några timmars körning. Började bra med en mysig och väldigt god middag på Steninge Restaurang och Café – rekommenderas! Igår var vädret sisådär, vi började med en tripp in till Halmstad där vi strosade runt lite innan en väldigt smarrig lunch på en osthandel av alla ställen! Det började ösregna i Halmstad så vi drog oss norrut och tog en fika på Särdals kvarn och Café, också det mycket trevligt. Som tur var hade solen kommit fram då, så då slog vi äntligen till och åkte ner till Haverdals strand. Den är så underbar, som att vara utomlands (förutom det något kyligare klimatet – som dock var helt OK när solen lyste på – och badvatten som är alldeles för kallt för mig att bada i tyvärr). På kvällen firade vi P:s födelsedag på Restaurang Salt i Tylösand, god mat där med! Det efterföljdes av minigolf – ett måste i varje svensk sommarsemester! Jag var, som väntat, inte så bra på det, men P vann med inte så mycket. Det var en skön kväll i alla fall, vi hade väldigt mysigt! Idag var vi duktiga och tog en springvända innan vi drog ner till stranden för lite sol och picknick. Nu sitter jag och väntar på att P ska bli klar, vi ska ner till den andra lokala restaurangen här och äta lite mer god mat – mycket av det på denna semester, underbart!