Har precis sett klart den “romantiska thrillern” Twilight. Eftersom jag är en riktig sucker för romantik så var det här är en film i precis min stil, den var på pricken så suggestiv som man hade kunnat hoppats på. Jag gillade den, positivt överraskad måste jag säga.
För övrigt är jag stolt flickvän då P blev promotad idag! Skulle vara så kul att se hur han är på jobbet. Ibland känns det som att man har ett jobb-alter ego, en person man är på jobbet med sina jobbkamrater och andra och att man sen går hem och är “sig själv”. Konstigt. Eller så tänker jag bara konstigt efter denna afton av vampyrer och nästan-kyssar 
